Vattnet gick!!

Igår så hade vi en liten återträff med tjejerna från klassen och deras respektive. Hur mysigt och kul som helst att träffa alla och prata med alla. God mat bjöds det på med. mmm. Jag slogs dock av lite funderingar som vanligt. jag har under min graviditet försökt att inte skena iväg och bli en inskränkt hormonstinn gravidkvinna. Jag har försökt att kunna hålla mig till annat att samtala om än gravidsymptom och bebissnack. men igår, HEHE. det var typ det som kom upp på tapeten HELA tiden och jag reflektarade gång på gång över att det inte var JAG som tog upp ämnena. utan snarare tvärtom. Det var alla andra. Hela tiden dök det upp frågor kring förlossning och graviditet. hmmmm. Det kan ju vara så att det ändå beror på mig så klart. jag kommer där med min stora stora mage och det är det som folk ser och fokuserar på och kommer osökt in på ämnet. det gör min absolut ingenting men det kan bli så himla mycket. och ibland undrar jag om de själva inser att det är de som tar upp ämnet hela tiden och inte jag. Sedan är det ju lite jobbigt när folk alltid skall tycka och veta så himla mycket om allt från förlossning till graviditet och det ena med det tredje.
jag själv kan ju erkänna att jag inte hade en aning om saker och ting förrens jag själv är mitt uppe i det. och så mycket man får höra. den ena historien är värre än den andra.
Jag tror att de som berättar de värsta historierna är nog de som är mest ovetande och rädda själva. Så reagerar jag själv iallfall. Har liksom fått en helt annan bild av saken ju mer jag läst på och fått veta rent konkret av PROFFS!
Är tacksam för att jag har så många i min närhet som faktiskt är proffs inom området. folk som faktiskt har jobbat eller fortfarande jobbar på förlossning och BB och folk som läser till eller är barnmorska. nyblivna mödrar. mm
De litar jag på de vill jag lyssna på och få råd av.
Alla andra råd avböjer jag mig tack!
=´)
jag kom hem iallfall och skulle lägga mig att sova. full av mystiska tankar om varklumpigt avslag och bölder och förtivlade miner på pappor som sett för mycket av deras fruar, bristningar som spräcker sönder huden strax innan förlossning. =( m.m. m.m. kan jag tillägga.
Hur som helst så somnade jag och helt plötsligt skulle jag vända mig i sängen. AJ! det liksom snäppte till i magen och jag vågade knappt röra mig. jag reste mig upp ut sängen och det rann en stril ström av varmt vatten nerför benen. jag knep ihop och häll andan och det slutade, kissade jag på mig???. så öppnade jag lite på benen och det började rinna igen..... NEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!! inte nu,, var är jakob?? hur lång tid tar det tills han är hemma???. HJÄLP!!
Så vaknar jag!
Shit!!! var det en dröm??? jag måste känna efter.. känner mig kissnödig. måste vända på mig precis som i drömmen för att kunna resa mig upp ur sängen. jag vänder mig sakta sakta om och tillslut kommer jag upp ur sängen. Jag kniper ihop benen för jag vågar liskom inte känna efter till en början om det rinner eller inte. jag börjar slappna av och känner att det känns som vanligt. tur. jag tassar iväg på små små små korta korta steg till toan. kissar och , ja det känns som vanligt. pust! skönt inget har hänt. jag trippar tillbaka till sängen och kan itne somna. blir nojig och orolig över allt som alla sagt under kvällen. börjar känna hur det drar i skinnet på magen, måste trippa upp igen, in på toan, hämta lotion och smörja magen. smörj smörj smörj., har ingen bristning och vill INTE ha någon...... nära gråten inser jag att Jakob är långt borta och vad skulle hända om det skulle starta mitt i natten?? HUr många timmar tar det innan Jakob är hemma igen?. Ångesten kokar över och jag kan inte sova på några timmar. tillslut somnar jag och vaknar igen lite senare. dax att gå upp.
Jag ringer mamma och snackar lite, så känns allting bättre.
Har bestämmt mig nu att inte lyssna på vad folk säger och kanske till och med säga att jag inte känner för att prata om det mer.! inte med dem som jag inte känner att jag bara kan stoppa hur och när som helst. För då är det en annan sak.
det är ju oxå en bearbetning att prata om det.
=)
NU har jag fått skriva av mig lite oxå, då känns det alltid bättre.
tack bloggen för att du finns.!

Mellandag

Idag känns som en såkallad mellandag. Inget speciellt händer och det är mitt i veckan. Jag hade en lite tråkigare natt inatt. det betyder toabesök ca 1gg i timmen, men men , det spelar ingen större roll när jag ändå inte har något planerat idag.
Det har varit lite småstruktureringar här hemma.
Igår på föräldragruppen så var den en barnsjuksköterska där från BVC hon berättade att man skall ha kudde till barnen nu för tiden och de skall sova på rygg.
Så när vi kom hem så bäddade vi till kudden i sängen oxå. alltid mysigt att göra lite sådana småpill grejer.
jag har bestämmt mig för att packa min lilla BB-väska. Men alltså hur mycket kläder skall man ta med till trollet? och vad ska man egentligen packa ner.
jag tänker typ bara myskläder som absolut inte sitter åt någonstans. har ju fått en liten packlista från barnmorskan men det känns ändå diffust. Jag vet inte. Förvirrande.
På BB får ju mamman mat och dryck men jag funderar på att ta med mig lite själv oxå, tex, blåbärssoppa och nyponsoppa, det är gott när man mår lite illa. tänkte kanske packa ner lite sportdryck oxå, det kanske är toppen i slutet?? eller har ni några andra matnyttiga tips så skriv gärna dem...

bättre idag

Har haft en klart mycket bättre dag idag. Dels beror det nog på alla peppningar jag fick av alla mina vänner igår. Tack
sedan beror det nog på att jag sov ganska bra inatt och så var vi på föräldragrupp i morse och det var roligt.
Jag har även hunnit med ett besök till gymet. Det var så otroligt skönt,. Jag pratade med chefen och berättade om min oro. Han lugnade mig och sade att de bara väntade på att jag skulle kunna börja jobba igen. det kändes så skönt.
Så nu är jag på banan mentalt igen och det känns skönt.
men visst är det lite slirigt just nu,. det är höga toppar och djupa dalar så att säga.
Nu blir det till att ta en liten powernap tillsammans med Silja. Hon har sluppit helt från utskällningar idag och det känns skönt. NU ska jag mysa med henne en stund innan Jakob kommer hem från Jobbet.

en ny dimension på peppisarna!

jo jag tycker själv att jag tagit Pepparkakorna (Peppisarna som en vän till mig sa. hihi) till en lite ny nivå

inspirerad av freaken på fitnessfestivalen. groteska brudar i minikläder, värsta muskelbjörnarna med silikontuttar

peppistraktor tillägnad pappsen, han är även själv med och kör traktorn iförd grönställ.

En peppishund iklädd freestyle!

vårat lilla mcstall, jakobs glidarhoj ala harley davidsson är med på bilden, kan ni gissa vilken. Han menar att de är tuffa ruffa grabbar som likaväl kör med punkterat däck exempelvis. hehehe

Trött på alla hormoner

Nu har jag legat på sängen och gråtit i nästan en timme. Varför kanske ni undrar?, JO därför att det här med att vara gravid, alla hormoner är inte min grej, Jag mår ju oftare dåligt än bra! Jag är oftare ledsen är glad, jag känner mig oftare konstig än normal. Jakob har ju kommit hem från Tyskland och jag har längtat efter honom från att han åkte i fredags tills att han kom hem igår. Ändå har jag en konstig tomhetskänsla i kroppen och jag kan fortfarande känna mig ensam. även om jag inte är det. VARFÖR?

Idag iallfall så gick jag in på toan och upptäckte en vit, blöt handduk i den mörka tvättkorgen. grrr, arg och så såg jag något annat av Jakobs grejer som låg någonstans och jag blev sååå himla irriterad, samtidigt så morrade Silja för det var någon i trapphuset. Det blixtrade till i mig och jag såg svart, jag blev vansinnig och Silja fick en rejäl utskällning och då menar jag verkligen rejäl. Hon blev förpassad till garderoben, (hon har ett krypin där som hon brukar ligga när hon själv vill) och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. det tog några minuter sedan kom alla känslorna över mig och jag blev så sjukt ledsen. Så nu har jag legat och gråtit i över en timme och frösökt ta reda på varför jag reagerar som jag gör.

Jag blir rädd för mig själv och undrar hur det kommer att bli när bebisen är här och tänk om jag blir så arg på henne. Jag kommer bli världens sämsta mamma, så blir jag jätte ledsen för det och gråter ännu mer. På toppen av allt detta så är det Silja som kommer fram och tröstar mig och försöker få mig på bra humör.. Då får jag ännu sämre samvete och blir så himla ledesen. Stackars stackars Silja. Hon får ta en massa skit fast hon inte gör något fel och hon är ju helt underbar. Sedan får hon till råga på allt trösta MIG efter att jag skällt ut henne. usch, livet är orättvist. Jag känner mig så dålig.

Jag blir rädd för mig själv och mina reaktioner.

Det är ju inte hela världen med en handduk som ligger fel heller. Men jag har något sjukt behov av att ha ordning runtomkring mig just nu. Visst kan man slänga ifrån sig någonting, men plockar man sedan inte upp det så blir jag galen. Jag lägger ju oxå ifrån mig saker, menjag försöker att plocka upp det oxå och jag försöker få in rutiner och organisation för att allt skall fungera smidigt.. Men så gör det inte det.

Mina runtiner är ju kanske inte vad Jakob vill ha.

Krock. hur gör man då??

Nej det är ingen rolig dag idag.

Dessutom har jag börjat oroa mig för framtiden,

igår på tv sa de att det var den tuffaste tiden någonsin vad gäller jobb mm. hamnar man utanför systemet så är det kört. Samtidigt ringde de från gymmet i helgen och ville att jag skulle lämna min nyckel där för de har extrajobbare som inte har någon nyckel. Det känns så himla läskigt. Då börjar jag ändå tänka. VADDÅ?? vill de bli av med mig på gymmet oxå?? NEJ!!!!!!!!!!!!!! vad ska hända med mig? Har jag inget jobb? Har jag gått från 4st jobb till 0.??

För att jag ska bli mamma?

Ja som sagt. jag känner mig ensam i min kropp och i mina tankar.

Jag ringde till 3barnsmamman Ida och pratade av min lite och det kändes lite bättre efteråt. men allt känns ändå upp och ner och in och ut.

Jag undrar när den där fantastiska känslan skall infinna sig som alla pratar om,. Den inlullade känslan av att hoppa fram på små rosa moln och bara känna glädjesprudel som en hel kavalkad av raketer.

När kan vi sitta och njuta av varandra och bara känna lycka glädje och ömhet.

Varför känner jag mest trötthet, förvirring, ledsamhet och irritation?

Catherine på besök!

jag blev så himla glad för Catherine (min pappas fru) ringde mig i torsdags och frågade om hon fick komma och hälsa på mig i helgen. Jag blir ju lite nervös när helgen närmar sig eftersom jakob åker bort då och jag blir ensam hemma. Jag blev ju såklart gudaglad och på fredagskvällen så åkte jag och Silja och hämtade henne på centralen. Det var så skönt. Härligt att veta att jag inte skulle vara ensam och härligt att ha någon att snacka av sig med. Någon som känner mig riktigt ordentligt och har kännt mig sedan jag själv var liten. På något sätt blir sådant väldigt viktigt helt plötsligt. Vi har diskuterat allt mellan himmel och jord och konstaterat att tiden har en egen fart här i Göteborg. = raketfart! Helgen har bara sprungit iväg. vi hann med ett litet besök på Ikea och jag konstaterade att den stora julhandeln är igång. herregud vad mycket folk och jag är såååå glad att vi har det mesta klart för bebisen eftersom jag inte vill ge mig ut särskilt många gången i den ruschen. Vi tog det dock lungt och inledde med en fika. =) perfekt.

En tanke slog mig på Ikea, hur olika saker blir olika viktiga i olika situationer. Nu tex, så är det första jag gör om jag är någonstans är att kolla upp var alla toaletter finns inom området. Det är liksom prio ett. Innan var det nog det sista jag lade märke till. hihi.

jag hittade det jag skulle, det var lite ekramar till vardagsrummet, några ljusstakar, lite galgar och lite annat smått och gått. bara lite myshandling med andra ord.

Vi har även hunnit med ett besök på Liseberg, jag ville verkligen visa jul på liseberg för Catherine, det är ju ett av mina favoritnöjen i juletider. Det är då den riktiga julstämmningen infinner sig. Härligt. vi drack lite härligt god glögg och gick mest runt och myste bland alla lampinklädda träd och tomtebodar. Det luktar så himla gott oxå, glöggen, de brända mandlarna och minidonutsen. =) brukar alltid köpa lite brända mandlar och lite fudge när jag är där, men denna gången mådde jag lite tjyvens och nöjde mig med att lukta. alla dessa dofter och synintryck tillsammans med julmelodierna som hela tiden flödar ut ur högtalarna ger en innerlig känsla av jul och mys. Så vi myste!

Detta var även första gången som Silja träffade sin extra mormor. Hon föll ju direkt och de hade sååå mysigt. Silja fjäskade riktigt orentligt och lyckades nog nästla sig in ganksa bra. hihihi. Hon är ju proffs på det. Silja tyckte det var lite tomt när jag kom hem själv, hon sprang runt och letade ett bra tag. Nu längtar hon nog tills i sommar då vi får åka upp och hälsa på i Storvik så Silja kan springa och jaga lite höns och annat kul på gården. hehehehe.

Idag söndag tog vi det riktigt lugnt och bara slappade och så tittade på garner till en så kallad skrytfilt, =) som lilla trollis skall få av extra mormor. Hon har det bra som har så många som bryr sig om henne redan innan hon ens är född. Filten kommer Catherine att virka och den kommer att bli i färgerna, granitgrått, cerise och ljusrosa. mmmmm vad fin den kommer att bli.
helt plötsligt insåg vi att klockan hade rusat iväg och det var bara att slänga i sig lite mat och åka iväg till stationen. Så var denna myshelgen slut. och Stackars Catherine sedan då.. tror du inte att tåget som vanligt strular och redan efter halva resan så är de 1,5 timme försenade. grrr. blir så förbaskat sur på SJ... Man betalar grymt mycket pegnar för att åka med dem och de strular alltid...... eller iallfall de flesta gångerna. Usch, men tur vi haft en sååå mysig helg så jag hoppas catherine kan tänka på det och försöka att inte bli så irriterad på SJ.. Det tar sådan energi.. och de är inte värda det...

Tack tack och ännu ett tack Catherin för att du kom ner och gjorde denna helgen speciell! Jag har blivit så bortskämd och det är alltid skönt! jag var inne i köket en liten sväng idag och tillagade kycklinggryta som vi smaskade i oss. Det är nog den enda gången jag varit i köket under helgen, om det inte varit så att jag har satt mig ner till dukat bord. hihihih. vissa fördelar med att vara gravid finns det!!!

Till exempel:

Jo sedan är det ju så att Ida har utmanat oss i julbocksbygge så jag tänkte att jag snor denna julbocken på Liseberg och säger att det är mitt bidrag till tävlingen.. Lite måste man få fuska när man är gravid väl??? Ära vare gud i höjden , denna julabocken gjorde jag i slöjden. =)=)=)

Spjälsängen på plats och bäddad.

Japp då börjar vi känna oss förberedda. eller iallfall materialmässigt, sedan hur det är mentalt det är ju en annan femma. Men lite hand i handske går ju de två delarna (materiellt, mentalt). Det är lättare att visualisera sig när man har lite grejer runtomkring sig och Silja undrar hela tiden varför hon inte får leka med alla mjukisdjur??? Det har ju alltid varit hon som fått mjukisar förut. hmmm. Både sängen och bilstolen (Acta graco) har vi köpt av en av Jakobs kunder och kom därför undan väldigt billigt och bra. =) det är vi glada för. De är jätte fina båda och två och ser i princip helt nya ut! så varför gå och köpa helt nytt när man kan få grejer som ser helt nya ut men till en tredjedel av priset. jag tyckte det var så himla mysigt att bädda till det i sängen. =) Små specialfötter har sängen så att man kan vagga den. Perfekt. =) Det som är ändå super bättre är att både sängen och bilstolen dessutom är sponsrade av pappa och Chatrine. Alltså morfar och extra mormor. =) Kan inte bli bättre. =) Idag kommer dessutom Chatrine hit och hälsar på mig och Silja nu när vi är ensamma hemma. Det blir mysigt. Får se vad vi hittar på i morgon. Vid åtta skall jag möta upp henne på stationen.

Det har varit en del pepparkaksbak härhemma med, tänkte visa upp några av mina kreationer. jag kan oxå avslöja att det inte blir särskilt många traditionella pepparkakor, utan det är mest en massa olika djur och så lite maskiner. Erfarna farmare ser väl direkt att det är en John Deere traktor till vänster i bild. =) motorcykeln tycker jagkob ser ut som en japanare och han har själv gjort en glidare. så jag får lägga in den på bild lite senare. =)


Här ser ni en liten blandad kompott av pepparkakor. heheh så nu får ni komma och hälsa på så att jag får möjlighet att bjuda på mina fiiiiina kakor. =)

Förövrigt så kan jag meddela att jag känner mig helt förstörd i vaden idag. Jag har värsta träningsvärken. Kan absolut inte ta i med tårna på den foten. Så det har var

No more kramp!!

Var ner på Nordstan en sväng för att köpa ett par andventsljusstakar som jag har spanat på. De är på Claes Ohlsson och är billiga för att vara i ek. så jag köpte två stycken till vardagsrummet. Min extra mamma chatrine ringde när jag var där nere och skrattade för hon läst föregående inlägg. Hon tyckte både synd om mig och Jakob, haha. Hon har oxå haft lite problem med kramp och tydligen så har det fungerat mycket bättre efter att hon börjat äta kalciumtabletter. Så jag tackar för tipset och så rusade jag in på hälsokost och fick hjälp av en jätte trevlig tjej som haft samma problem när hon var gravid. Jag fick hjälp med Calsium och Magnesium tabletter som tydligen skall vara jätte bra och de är även bra att äta efter förlossningen då man kan behöva extra tillskott av dessa mineral.

Så nu blir det no more Kramp! =)

tack för alla som stöttar och kommer med så mycket tips.

kram

Vilket uppvaknande!

AAAAAAJJJJJJJJJ!!!!!!!!!!! jag höll på att skrämma slaget på stackars Jakob i morse. Jag vaknade av en sådan jävulusisk kramp i vaden. Jag får kramp ganska ofta nu i vaderna och vaknar av det lite då och då, men jag brukar alltid lyckas häva det. Men i morse,(jag trodde det var natt) så bara eskalerade krampen och tillslut bara skrek jag rätt ut. vaden var som en fiolsträng och jag kunde inte rubba foten en millimeter. Vi har heller ingen fotgavelända på sängen så jag kunde inte spjärna emot något. Jakob flög upp ur sängen och jag fick ur mig KRAMP! och jag trodde han skulle komma till undsättning, men istället sprang han ut i köket. jag i ren panik försökte slänga mig upp ur sängen för det kändes som att vaden skulle slitas av. så att jag kunde ställa mig mot golvet och pressa ner foten och därmed dra ut vaden. FYFAN (pappa, förlåt att jag svär men det gjorde förbannat ont) vad ont det gjorde. Den värsta krampen jag haft... och då har man ju ändå råkat ut för lite kramp då och då under idrottskarriären. herregud säger jag. Jakob hade sprungit ut och hämtat vatten. Det var ju skönt när jag väl fått bort krampen. hahahaha. vad snopen jag blev när han sprang ut i köket. hahaha. men jag reagerade reflexmässigt och vad hände då tror ni??

Jo såklart PANG! svinont i magen. riktigt mensvärk ajajajaj, vet inte om jag berättade det men jag fick det häromdagen oxå på bussen och det var förfärligt, mest för jag blev så rädd. Nu har det gått 2 timmar sedan krampen vid kvart över sex imorse och jag har fortfarande lite molande känsla i magen. Det blev väl värsta chocken när jag slängde mig ur sängen.

Smärtan avtog något efter ca 30 min men inte helt. På det fick trollis värsta hickan oxå. hon blev väl oxå chockad. Jag pillade i mig lite frukost vilket är lite jobbigt, varje gång jag ska äta så blir det lite jobbigt för jag har svårt att få i mig något. jag mår illa. =( men men, efter frukost var Silja på super G och det var bara att dra på kläderna och sticka ut. Vad ska jag göra, jag kan inte låta henne vara inne bara för att jag har ont i magen ju. Vi gick en liten runda och jag gick sakta sakta fram. Silja var jätte busig och nu när jag inte kan gå långt så tar jag med mig en boll ut så stannar vi på något bra ställe och kastar så hon får springa av sig. Hon älskar det och väntar på det nästan hela promenaden.. =) Hon är så söt.

Väl hemma igen så känns ju den här såkallade mensvärken lite värre igen. det molar liksom.. Jag undrar om det är normalt att man får sådan här typ av känsla/smärta innan förlossningen? jag vet ju att en förlossning kan starta med den typen av smärta men jag har ju haft det någon gång nu men det har gått över. typiskt nu när det börjar dra ihop sig mot helg.

Men men, vaden känns helt mörbultad och jag är fortfarande helt öm i den. man känner sig verkligen som en märklig figur, men jag börjar på något sätt förstå att detta är en enorm påfrestning för kroppen. När jag får känslor som jag känner igen kan jag iallfall relatera det till något. Ex. kramp och ont på ett speciellt sätt i kroppen, typ som lite träningsvärk även om jag inte gjort något. Det måste innebära att en graviditet är en enorm påfrestning och ett tungt arbete för kroppen. Jag försöker visualisera förlossningen som ett sjukt långt fyspass som jag skall ta mig igenom och den känslan känns lite bättre, heheh än att tänka på vad det är jag egentligen skall göra.

Det här med kramp är ju ett vanligt gravidsymptom och det kan bero på lite olika saker.http://www.minbebis.com/kramp_i_vaden_gravid.html kalicium och vatten är viktigt. hmm jag dricker ju mycket mjölk och vatten så det borde ju hjälpa, jag har börjat med mina vitaminer igenom oxå. får se om det blir bättre.

Nu blir det en lugn dag. ska sitta och garnera lite pepparkakor bara. Nu hoppas jag på att min "mensvärk" skall ge sig och vaderna slappnar av och att det blir en lugn och skön helg.

Räknar dagar istället för veckor

Ojojoj, har nog själv först nu börjat inse att den största förändringen i mitt liv snart är här. typ vilken dag som helst. Herregud!! först så snackade vi månader och det kändes som en evighet. HERREGUD!! 9 månader. hahah, det känns ju som ett helt år och ett helt år är jätte långt.

Oups, sedan började det hända grejer, jag flyttade till Norrrköping, jag flyttade från Norrköping till Skåne. Samtidigt så flyttade jag och jakob från lägenheten på slätten i Göteborg till våran lägenhet i Kärralund. =) Sedan var det till jobba som en liten myra i ett kör och knappt hunnit reflektera över vad jag gjort och att tiden gått. Helt plötsligt börjar magen puta ut och byxorna blir svåra att knäppa. hmm men det som skulle ta såååå lång tid.

Bara en liten stund senare ilfart in till Lunds Universitetssjukhus förlossningsavdelning och konstatera att ojdå, trollet är påväg ut. desstuom ca 1,5 månad för tidigt, Sjukskrivning och så flytt hem till Göteborg. OJ. några veckor har gått och nu först har jag insett att jag skall bli mamma på riktigt, snart. och inte om jättelänge! eeehhh!! shit. vilket jäkla uppvaknande och vilken tid det tog. ja ca 8 månader visst. herregud.

Nu är vi alltså inne på att räkna dagarna istället för månader eller veckor. =) Det känns rätt så galet men även oerhört spännande. ena dagen bara längtar jag och nästa dag känner jag mig jätte rädd och ensam. Det är så mycket känslor som blandas och bubblar inom mig hela tiden och jag har ibland jätte svårt att sätta fingret på vad det egentligen är jag känner.

Just nu känner jag mig så oerhört trött. Jag orkar ingenting numer och undrar hur jag ska klara att ta hand om lillfisen. Jag är blek, glåmig, surig och trött. ont i magen, ont i kroppen bara jag går upp ur sängen och dessa kryp i benen gör mig galen. illamående gör att jag har svårt att pilla i mig mat. är tillbaka på det där med ris och grönsaker och frukt. fisk går oxå bra men inte så mycket annat. Jag som fått backning om att jag måste samla på mig energi, jag försöker och försöker men blir tröttare och tröttare. samtidigt känner jag förändringar i magen och neråt för varje dag som går, det känns annorlunda och jag vet att det närmar sig. Jag är nervös över förlossning och smärtlindring, tänk om jag vill ge upp!!!!! vad händer då??? kommer jag klara trycket?? jag går på föräldrakurs nu och det känns skönt och tryggt men jag är ändå orolig. ingen i föräldragruppen har i närheten så stor mage som jag har.. ojojoj, vad betyder det? är det en jättebebis där inne?? kommer hon att kunna komma ut?? kommer jag bli helt förstörd? känns så jäkla läskigt... jag önskar tiden gått lite långsammare, så jag hunnit förbereda mig lite bättre... Med facit i hand, hade det kanske varit bättre för mig att inte flyttat ifrån Göteborg i första läget utan varit här hos Jakob under hela tiden, Hade jag fattat bättre då?? kanske!

Jakob åker till Tyskland i helgen och jag känner mig lite rädd och ensam.