Ojojoj, har nog själv först nu börjat inse att den största förändringen i mitt liv snart är här. typ vilken dag som helst. Herregud!! först så snackade vi månader och det kändes som en evighet. HERREGUD!! 9 månader. hahah, det känns ju som ett helt år och ett helt år är jätte långt.
Oups, sedan började det hända grejer, jag flyttade till Norrrköping, jag flyttade från Norrköping till Skåne. Samtidigt så flyttade jag och jakob från lägenheten på slätten i Göteborg till våran lägenhet i Kärralund. =) Sedan var det till jobba som en liten myra i ett kör och knappt hunnit reflektera över vad jag gjort och att tiden gått. Helt plötsligt börjar magen puta ut och byxorna blir svåra att knäppa. hmm men det som skulle ta såååå lång tid.
Bara en liten stund senare ilfart in till Lunds Universitetssjukhus förlossningsavdelning och konstatera att ojdå, trollet är påväg ut. desstuom ca 1,5 månad för tidigt, Sjukskrivning och så flytt hem till Göteborg. OJ. några veckor har gått och nu först har jag insett att jag skall bli mamma på riktigt, snart. och inte om jättelänge! eeehhh!! shit. vilket jäkla uppvaknande och vilken tid det tog. ja ca 8 månader visst. herregud.
Nu är vi alltså inne på att räkna dagarna istället för månader eller veckor. =) Det känns rätt så galet men även oerhört spännande. ena dagen bara längtar jag och nästa dag känner jag mig jätte rädd och ensam. Det är så mycket känslor som blandas och bubblar inom mig hela tiden och jag har ibland jätte svårt att sätta fingret på vad det egentligen är jag känner.
Just nu känner jag mig så oerhört trött. Jag orkar ingenting numer och undrar hur jag ska klara att ta hand om lillfisen. Jag är blek, glåmig, surig och trött. ont i magen, ont i kroppen bara jag går upp ur sängen och dessa kryp i benen gör mig galen. illamående gör att jag har svårt att pilla i mig mat. är tillbaka på det där med ris och grönsaker och frukt. fisk går oxå bra men inte så mycket annat. Jag som fått backning om att jag måste samla på mig energi, jag försöker och försöker men blir tröttare och tröttare. samtidigt känner jag förändringar i magen och neråt för varje dag som går, det känns annorlunda och jag vet att det närmar sig. Jag är nervös över förlossning och smärtlindring, tänk om jag vill ge upp!!!!! vad händer då??? kommer jag klara trycket?? jag går på föräldrakurs nu och det känns skönt och tryggt men jag är ändå orolig. ingen i föräldragruppen har i närheten så stor mage som jag har.. ojojoj, vad betyder det? är det en jättebebis där inne?? kommer hon att kunna komma ut?? kommer jag bli helt förstörd? känns så jäkla läskigt... jag önskar tiden gått lite långsammare, så jag hunnit förbereda mig lite bättre... Med facit i hand, hade det kanske varit bättre för mig att inte flyttat ifrån Göteborg i första läget utan varit här hos Jakob under hela tiden, Hade jag fattat bättre då?? kanske!
Jakob åker till Tyskland i helgen och jag känner mig lite rädd och ensam.
Inlägg
3 kommentarer:
Lotta!
Det är någonting helt fantastiskt som du står inför. Snart kommer er bebis. Du ska bli mamma. Det är ju helt underbart. Det som du går igenom nu tror jag att nästan alla blivande mammor gör. Hur ska det gå? Kommer bebisen att komma ut? Kommer jag att bli en bra förälder? Hur kommer hon att se ut? Det är mycket tankar som far omkring och jag lovar att om vi skulle vara gravida i 5 år så skulle vi ändå tycka att förlossningen närmar sig med stormsteg mot slutet. Det jag vet är att
*Bebisen kommer att komma ut.
*Det kommer att vara en förbaskat söt liten flicka som Jakob kommer att få hålla mycket hårt i i framtiden.
*Ni kommer att bli de bästa föräldrarna i världen till ert barn.
*En helt ny epok av ert liv börjar i samma stund som ni hör det där ilskna lilla skriket, en epok som kommer att innehålla så otroligt mycket kärlek och glädje men också oro och jobbiga stunder.
Ni har aldrig varit föräldrar förut men den lilla i magen har heller aldrig varit barn förut så ni kommer att utvecklas tillsammans och bli en fin, fin familj.
Åh Lotta, jag tycker verkligen att det är så underbart att ni ska få ett barn. Vill du, så är det bara att ringa om du undrar något, jag är rätt grym på barn...
Kram på dig och försök att vila och äta. Jag kommer att tänka på dig varje dag nu framöver och undra om hon har kommit. Om du vill så får du gärna skicka ett litet sms när hon är född.
Kram igen!
Hej Lotta!
Jag känner igen dina känslor. Så kände jag med Maja. Är lite tryggare denna gången. Dina tankar är fullt normala. Du ska ju gå igenom något som du inte riktigt kan styra över och det är väl det som skrämmer en. Smärtlindringen är något man kan ta under tiden. Man vet ju inte hur det kommer kännas under tiden. Det är ju så individuellt. När det väl är dags är ni redo. Det är märkligt men man ställer om sig liksom. Det är stort att bli förälder. Ta bara en dag i taget och ställ inga krav. Lyssna på varann och era känslor. Lycka till! Kramar Sandra S
tack för all peppning och alla tips. och jag håller med. Jag är ju förmodligen rädd eftersom det är något jag aldrig gjort förut. Och när jag inte vet om jag kan något så avskyr jag det. Jag vill ju vara säker på att jag kan och att jag är förberedd på bästa sätt., det betyder oerhört mycket att få höra från er andra att det går och att ni tänkt likadant eller helt annorlunda, iallfall tänkt på det en massa. jag är glad att jag har er runtomkring mig. märkligt hur liten man kan känna sig ibland.
Skicka en kommentar