Varför alltid denna ångest???? den kommer som ett brev på posten såfort det blri förändringar i antågande för mig! grrr, är så trött på det! Det jobbiga är ju att det allt som oftast har med egentligen positiva saker att göra!. hmmm jaja, så är det. man kan inte få allt väl?
nu gäller saken jobb... jag var på möte med chefen på gymmet och han ville att jag skulle börja jobba lite mer till hösten. hmm, jo sa jag men då vill jag ha högre lön och jag vill dessutom ha en fast tjänst!
hmm, sa han jag ska se hur jag kan lösa det. det skulle kunna bli en 50% tjänst till att börja med men jag vill ju så klart att du skall ha ambitionerna att jobba här 100% sedan? jo sa sag. helt chockad för jag trodde inte det skulle vara möjligt med en fast tjänst, så därför tänkte jag att då kan jag utan att få dåligt samvete säga att jag ändå vill ha lite högre lön (ni sskall veta att det är jäääätte dålig lön på gymmet) men kunde tänka mig att jobba kanske en dag i veckan. =) allt för att dra ut på mammadagarna! men ojojojoj, vad hände nu då? jo saken var den att det pratas lite om en spec, fast tjänst som innebär lite mera ansvar och det är ju kul. men det kommer också kräva att jag jobbar mer..... =((( ´väl klar med mötet kändes allt jätte bra för chefen gav mig en massa positiv kritik och beröm. men när jag gick ut fån gymmet och satte mig i bilen kom ångesten och den tog tag i mitt hjärta och började slingra sig runt det! som en lian eller en ficus strangler runt sitt värdträ och ju mer den växte desto mindre plats blir det kvar till hjärtat att arbeta och det måste stressa och slå snabbare. samtidigt som lianen växte sig större och började snörja in lungorna och det blir svårare att andas och ... ja helt galet jag vet! varför ??? jag vill inte vara ifrån Alice så mycket så snabbt.... vill inte..... vi skulle kunna lösa det schamamässigt så jakob är hemma mer, men endå... aaaaahhhhhh ångesten då!!!!! vad gör jag med den.. när jag kom hem var jag gråtfärdig och vill bara hälla Alice i mina armar.. tordde aldrig att det skulle bli så här starka känslor. Jag vill liksom inte vara borta från Alice några längre stunder. =(
- jag vill känna på hennes hår,
- jag vill ha henne i famnen,
- jag vill snusa på hennes huvud och fötter,
- pussa hennes händer..
å andra sidan så måste man ju börja jobba igen någon gång! då kan det ju vara bra att ha ett riktigt nice jobb som är jätte kul att gå tillbaka till! åhhh varför skall det vara så svårt...
NEJ!! jag tror jag tar och söker inte till polishögskolan istället! det har jag alltid haft en dragning mot! hahahah
ni hör ju själva,.. jag är inte klok!
jag blir aldrig nöjd!
jag har prestationsångest!
jag är inte klok!
kan vara så att det känns extra jobbigt nu kanske för alice sover lite dåligt så jag är ju väldigt trött hela tiden. men endå.. nej jag vill bara vara mamma! varför kan jag inte tillåta mig själv att BARA vara mamma????