Lilypie First Birthday tickers

onsdag 5 oktober 2011

Var tog mitt liv vägen???

nu har jag inte bloggat på jätte lääänge igen.. inte för att jag känner något stress eller press över att jag måste göra det.. Det är bara det att jag vill göra det. jag älskar att få skriva av mig alla bekymmer och tankar och funderingar. Och att få berätta allt skojsigt och mysigt och underbart som händer i mitt liv!!!
Men nu undrar jag just vart mitt liv tog vägen????
känner mig vilsen och virrig och trött!!
är det så här livet skall vara nu?
åka hemifrån tidigt på morgonen för att vara hela dagen på jobbet och fullständigt trötta ut hjärnan så att det som finns kvar i tankekapacitet när jag väl lämnar jobbet är bara lite sågspånsflingor typ högen som blir under när man sågat en bräda. dessutom utblandat med lite skräp som redan låg på marken..
är det så det skall vara nu??
jag har tänkt flera dagar att: ååå jag vill blogga, jag vill lägga ut lite bilder....
vad händer när jag väl är hemma....?
jag är en zombie. orkar absolut inte ta mig för något annat än att vara med Alice och på sin höjd gå ut med SIlja... =(
inte kan jag påstå att jag känner att jag lyckas med så mycket vettigt på jobbet heller. jag känner mig mest som en av de yraste hönsen i hönsgården som springer runt än hit än dit för att hitta små majskorn som någon annan höna kanske har missat.
Detta var alltså en kort resume av mitt liv just nu!!
hoppas ni har det bra alla som läser. jag saknar er!!!

3 kommentarer:

Veronica Kjellberg sa...

Ja så är det ibland, man kan tycka det känns meningslöst tt ens liv ska vara så inrutat på någt sätt och fylld av rutiner som gör att fritiden lyser med sin frånvaro för att inte nämna det egna JAG:et.
Så är det för alla...
MEN kom ihåg, att även om saker känns jobbigt så gör man ändå så gott man kan och man gör det för sin familj :-)

Kram

Emmily@hotmail.se sa...

Hej! Förstår vad du menar med att man är någonannanstans är just där man vill vara under dagarna och dessutom tröttar ut hjärnan fullständigt. Har man möjlighet till deltidsarbete så är det ett alternativ. Har för mig att man har rätt att gå ner till 75% om man har små barn, men det ska ju fungera med ekonomin också. Men bara en tanke.
Sen att du är en yr höna på jobb, så känner nog alla sig när man är nyanställd. Det är en tuff känsla - men det blir bättre så småningom!
Hoppas du kan hitta en rimlig balansgång så att du kan känna dig lugnare!
Förresten, ni kanske redan vet men Nangården är till salu.

Anonym sa...

Åh Lotta, jag hoppas det snart känns bättre. Jag är övertygad om att du är bättre på jobbet än du tror. Kram Helén