Nu är sommaren här!

Nu är sommaren här, plocka blommor och bär, gå på stranden och vara nästan som man är. följa böljornas dans över glitter och glans, kom och sätt dig i båten här........ utanför vår lägenhet så är gräsmattan bräddad med ängsbräsmor. helt fantastiskt vackra små lila blommor tycker jag. jag älskar dem och bad allt jag kunde till vaktis om att de skulle få vara kvar. han bara skrattade och dagen efter så vips. så var de fina bräsmorna borta.. lyckligtvis så är grannfastighetens vaktis inte lika snabb och effektiv som våran Janne så där finns blommorna kvar. jag snabbade mig ut och tog lite bilder på Alice bland blommorna. jag plockar även in lite blommmor nu så jag har färska på bordet. hoppas hoppas de får stå kvar en stund till hos grannarna. =) det är så vackert och man blir så glad. =) det är väl egentligen ett så kallat ogräs. men vad gör väl det?? och vem har bestämmt det??. Nej jag tycker de är vackra. =)

I helgen som gått så har jag varit i den stora staden Stockholm. vi hade en möhippa för min fina vän Bettan. det var supermysigt och framförallt roligt att få chansen att träffa alla hennes vänner som man tidigare endast har hört talats om . hur som helst så kommer en vidare rapport om möhippan i ett annat inlägg. men det jag vill säga är att det var första gången som jag var ifrån Alice en hel helg. Det var INTE lätt. jag saknade henne så det gjorde ont i själen. kan itne förstå det själv knappt. denna lilla minimänniska gör mig hel och får mig att känna saker som jag aldrig hade en aning om att man kunde känna. när vi väl var påväg hem så sög det i maggropen och hjärtat längtade så efter att bara få krama om Alice. bara få snusa på hennes huvud och sova bredvid henne på natten. gaaaalet.. jag älskar den ungen. men se själva på bilderna så förstår ni ju varför! =) hihihi

mycket kärlek finns det i vår familj. och det kommer alltid att vara kärnan i vårt förhållande. Kärleken. den har varit så stark i så många år och och nu är vi ännu större familj och det betyder ännu mer kärlek. vissa dagar uppfylls man av sådan glädje och ödmjukhet inför livet.

man inser även andra saker och får höra saker som gör att man blir varse om hur man lever och hur man är mot andra.. man måste vara mot andra så som man vill att dessa skall vara mot en själv. man måste vara eftertanksam för vad man gör och vårda kärleken. Kärleken precis som alla andra eldar är inget som brinner utan ved! man måste påminna sig om att hur sliten och trött man än är så måste man orka slänga på åtmindstone ett litet vedträ imellanåt för annars så slocknar elden och då blri det kallt.....

kallt och kyligt och jobbigt att ta sig framåt och det är oerhört mycket jobbigare att tända en ny eld än att hålla en redan brinnande vid liv........

jag älskar mitt liv, men måste ändå då och då påminna mig själv om det!!! visst är det galet????

finaste familjen i hela världen... vi är en underbar familj! tack alla högre makter för vad ni gett mig. ni har gett mig gåvor större än något annat. gåvan att få bli en mamma, gåvan att kunna älska, gåvan att gilla djur och natur, gåvan att bli älskad, gåvan att vara frisk, gåvan att inse att det är gåvor.

detta mirakel är min Alice,,, hon älskade de små blommorn och plockade massor med massor med bräsmor, luktade på dem, smakade på dem och gav de till både mig och pappa. förskte dela med sig till silja, men hon visade inget större intresse för blommorna.

hhhmmmmm, lite delade känslor om luktupplevelsen tror jag. men hon fortsatte att testa..
och nu vill hon lukta på alla blommor hon ser!

jag kan även tala om att jag nu har bestämmt mig. det blri inte skåne, det blir inte polisen. inte just nu iallfall. men jag måste erkänna att jag absolut inte släppt den tanken. jag känner mig nästan redan som att jag är på g att bli polis, men jag har fått jobb som kommunekolog i partille kommun och det är en chans som ajg aldrig skulle vilja missa. jag tänker hoppa på det tåget och gå all in!! skulle det visa sig om några år att jag inte känner det hundra procentigt rätt så finns ju polisskolan kvar!

skånes djurpark känns ju oxå jobbigt att tacka nej till. men djurparken står ju oxå kvar. så jag hoppas hoppas att jag gjort rätt val. det är märkligt att det ändå alltid skall vara så jobbigt att ta beslut, även om det är bra beslut så är det jobbigt tycker jag. får alltid beslutsångest. blä, det gillar jag inte. jobbet som kommun ekolog blir nog tufft men häftigt och lärorikt. kommer att fålära mig massor om saker som jag idag knappt vet vd det är...