mitt hjärta och jag! vi är hela tiden tillsammans men ändå kan jag känna mig ensam!!! hur går det till???
klättertjejen! hon tyckte itne så jätte mycket om sin babysitter när hon var mindre men nu bara älskar hon den, hon älskar att klättra i den och sätter på musiken helt själv. superkul tycker hon det är.
vi har ju som önskemål att Alice kanske inte skulle vilja bli en brottare. det känns liksom som att vi är lite mätta på brottning både jag och Jakob. skulle vara lite halvtrögt att börja om från början med att åka runt på knattetävlingar varje helg och hänga i svettiga idrottshallar. vänta flera timmar på första matchen och sedan vänta ännu fler tills nästa match.. blä, nej hoppas att hon väljer något annat. men det kan bli svårt, för varje gång vi kommer till brottningen så blir stjärnan tokglad och det känns som att hon väljer att brotta ner det hon kommer över. se själva!
från det ena till det andra.jag måste skriva av mig.
jag förstår inte riktigt mina känslor imellanåt. det är såhär att jag har massor av människor runtikring mig hela tiden, ändå så kan jag känna mig så himla ensam. jag får då skuldkänslor över detta. detta gentemot de människorna som omger mig och framförallt mot Alice. tänk om hon känner att jag känner så! det är ju fruktansvärt. jag älskar att vara med min lilla stjärna men endå så kan jag känna mig ensam. jag fattar själv ingenting. ena stunden så tänker jag typ att jag skulle kunna leva hur som helst var som helst och utan allt bara jag fick vara med Alice varje sekund. nästa minut så tänker jag,, ååhhhh jag skulle vilja ha "det" jobbet, "det" huset, göra massa roliga saker med bara Jakob, göra saker själv. åh jag får så dålgit samvete... jag fattar inte vad som häder i skallen! jag kan känna att jag går här hemma och plockar plockar plockar, samma grejer dag ut och dag in, diskar och städar för att försöka få stället att inte se ut som en rövarhåla. men hur jag än beter mig så tar det endast en halv dag så ser det ut som kaos här hemma igen! sååå tråkigt coh det är nog där jag kan känna mig så enssam. det känns som att jag bara ser det jag gör och dessutom så ser jag ju knappt det själv för det ser lika dant ut igen.. vad ska jag göra då? ibland så tänker jag att jag skiter i det nu.. låter allt förfalla. .... det går inte, jag kan inte,
JAG VILL LEVA MED ORDNING RUNTIKRING MIG!!!! DÅ KAN JAG SLAPPNA AV!! MEN JAG VILL INTE JOBBA IHJÄL MIG!!!!
gggrrrrrhhhhhhhaaaa....
hjälp mig någon. hjälp mig att hjälpa mig själv.
jag tycker att jag och jakob och Alice behöver åka på semester och bara få koppla av och njuta av varandra. det tror jag är en lösning på många ting. här hemma är bara jobb, gnäll och tjat. ( det är jag som tjatar) och det känns hemskt och fruktansvärt. MEN!!!! varför tjatar jag??????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
I dont know?????
Inlägg
4 kommentarer:
Vet vad jag tror!
Att allt kommer lösa sig framöver bara Du Lottis får lite mera sömn! För alla små ting, som att det är stökigt känns så mycket värre när du inte får sova! För du använder dina energireserver till att städa.. för att må bra vilket jag förstår! När krafterna är slut så kommer irritationen lättare fram!
Tänk på att vila mycket de stunder du kan är mitt råd! Plocka det värsta men jobba inte mot det perfekt och viiiiiila!! Jobba inte mot hur du hade städat INNAN Alice kom! Se det som en period! OM några månader ser allt annorlunda ut!
Hahahah tänka va skönt om ni kan anlita en städhjälp framöver! AAAaaaaah briljant förslag va!
;) Pöss
Ja Lotta, VILA!
När jag va hemma med Casper va jag precis som du...jag städade jämt. Nu har jag lärt mig släppa på saker för att må bra själv, även om man inte kan lägga sig och vila hur som helst. Är inte alltid man är trött och kan vila bara för att barnet sover just då, men att sitta med en kopp te/kaffe och titta på film eller surfa/blogga kan vara vila nog ibland. Att man gör något för sig själv. Sträva inte efter att vara perfekt, ta den värsta skiten och låt damm råttorna brottas ett tag på golvet ;-)
Kram
Hej vännen!jag antar att den vanliga vardags pyssel stressen blir tio ggr värre med en liten kring benen...jag är lik dig att det tar mkt energi att vara omgiven av röra men jag har också släppt mkt,vi kör gemensamma städryck på söndagar ibland-funkar bra,då går det fort o båda ser att man hjälps åt o det blir fint efteråt,o då tar det inte så mkt tid heller...men visst blir det plockandei veckorna också.men du har ju hand om hunden i lilltjejen med,villket också kan ses som ett heltidsjobb o det gör du ju galant!glöm inte att ge dig själv lite utrymme för beröm,stanna upp o inse att du fixar det här bra gumman,du är stark!klart man känner sig ensam ibland,annat var det när man delade varje vaken stund inte mer än 10 m från varann i Ecuador (förutom
på surfingen då;) då var man aldrig ensam o du fanns alltid där att lösa världsproblemen med!:) kul att se att du fotar o lär dig nytt,bra för att må bra:)ska traska till jobbet hör nu.kraaam från snöigt Örebro
Trottheten gor mycket. Nar man aldrig far sova en hel natt utan istallet vaknar x-antal ganger kan man ju inte vara annat an labil. Jag forstar dig precis och vi ar manga med dig. Jag onskar ocksa ibland att jag kunde aka ivag och resa Med Sebastián sjalv och gora allt sant vi kunde gora innan, nu ar det annorlunda med resandet och egentid..sen Elian kom. Jag har inte daligt samvete for att jag onskar att vi skulle kunna bagpacka runt sydamerika och jag tycker inte du ska ha daligt samvete for du onskar att du kunde gora saker sjalv med Jakob. Det ar val en fin tanke och inget som betyder att Alice inte ar onskad. Jag tror det som ar samtst ar att du dommer dig sjalv for dina kanslor och tankar, du borde lyssna till dem istallet och se vad de betyder for dig. Kanske du behover mer egentid? kanske ni behover fordela mer lika i hemmet och med Alice? Stadningen ar trots allt inte heller sa jatteviktig, man kan ta det varsta och illusionen vi i dagen samhalle lever med att allt maste vara sa perfekt tycker jag ar oatraktiv, tvart om ar det med lite skavanker mycket vackrare! Skickar ljus och bra energi till dig fran oss i solen.
Skicka en kommentar