Det är sant! jag känner mig urusel och som världens sämsta mamma. det är nämligen så att Alice ramlade ur sin sittvagn idag! precis innan vi skulle ut på promenad med SIlja. jag sätter på mig skorna och sätter Alice i vagnen samtidigt ser jag att det är punka på ena däcket. grrrr,,, typiskt jag som har ltie brådis för vi skulle till BVC med. (först ut med sillen) jaja ner och pumpa däcket, men vad har jag glömt???? spänna fast Alice i vagnen! jag är alltid nitisk med just detta så jag vet itne vad som hände. jag var helt borta i skallen och ser helt plötsligt Alice fara ner från vagnen . vagnen står klossan om dörren så hon slår först i kinden i väggen och sedan åker hon ner i golvet, med huvet före...!!! aaaaaaajjjjjjjj.. ååååhhhhhh neeeeejjjjj. hon blir jätte ledsen såklart och får ett rejält blåmärke direkt och svullnar upp på kinden. jag håller mig ganska sansad och kollar snabbt igenom henne. inget annat syns, inte ens en bula i huvuvdet. och det kan hända att hon inte ens tog i huvet i golvet för hon hängde liksom lite på fotstödet eftersom vagnen stod mot dörren. allt gick så fort, jag hann itne fånga henne innan hon slog i kinden även om jag satt precis bredvid... jag sprang in i köket och rota fram ett paket köttfärs i frysen linda in i handduk och trycka mot svullnaden i 20 min !! världens snabbaste 20 min faktiskt. gud mitt hjärta rusade och hjärnan kokade! 
stackars lilla Alice gumman. finaste stjärnan som har en sådan klantomorsa..... jag känner mig så dålig och otillräcklig. hon lugnar sig tillslut och vi packar iväg oss till BVC. silja fick bara komma ut och kissa snabbt. tur säger jag att vi skulle till BVC, påväg dit så bröt jag ihop. irngde jakob, mamma och bara grät och grät. väl framme på bvc så bryter jag oxå ihop och visar blåmärket. som tur är finns en läkare på plats och kommer in och kollar Alice som vid detta läget precis som vanligt hoppar och studsar och jollrar, skrattar och pratar. tur!!!
jodå, allt ser bra ut och ingen fara med Alice. inte ont någonstans och ingen smäll i huvudet mer än kinden och hon reagerar bara knappt när läkaren känner över bulan. såå skönt. sedan har hon varit världens goaste gladaste tjej hela dagen så det är så skönt, men min ångest har gnagt mig hela dagen.jag tror att det är så att jag börjar verkligen bli trött nu av att sova så dåligt heeeela tiden. vaknar minst 4 ggr per natt! och då är det en bra natt. tillsammans med att det blir lite stressigt. så tappar jag alltså fokus. jag knäpper ALLTID fast Alice direkt när jag sätter ner henne men denna morgon så fastnade mitt fokus på det där förbannade trasiga däcket!!!! så jag glömde alltså spänna fast Alice!!! sedan har ju tankarna sprungit iväg hur som helst och jagat upp mig änn värre under dagen. tänk vad som skulle kunnat hända. tänk om jag inte märkt att hon inte satt fast och hon hade ramlat ur i stenptrappan!!!! åhhhh neeeej!!! herregud"" usch och fy! jag vill aldrig att Alice skall göra illa sig igen! snälla låt henne slippa.
jag ber om änglarnas beskyddelse!
min goaste tjej!!!!
åååhhh. Alice den dagen du läser det här!
Förlåt!!!!
jag älskar dig!!!
Inlägg
6 kommentarer:
Hej!
Hej Lotta! Då jag läste ditt inlägg fällde jag en tår. Förstår precis hur du känner. Liknande incident hände mig med Maja. Man ger sig själv sådana skuldkänslor. Försök att inte göra det. Du gjorde inte det med vilje och det vet Alice. Du är en fantastisk mamma annars hade Alice aldrig varit en sådan glad och fin tjej. Våra barn kommer att slå sig fler gånger vi kan inte vara där alltid. Allt gick ju bra det är huvudsaken. Det kommer inte hända igen. Försök lägga det bakom dig och ta morgon dagen med glädje. Kramar Sandra
Men plutten klarade sig! :)
gött gött!! Tjockskallig hahah braaaa dä vettu! ;) pansarklädd fighter fixar det mesta vettu!
Pöss på er alla du är grym mamsing du Lottis!!
Man är inte mer än mänsklig!!
Lotta, ville bara säga att samma sak hänt mig... flera gånger dessutom! Jag förstår dina känslor över att vara en dålig mamma. I somras ställde sig Teo upp i vagnen och ramlade baklänges och slog huvudet i asfaltet... jag hade oxå glömt spänna fast honom, och vi fick väcka honom en gång i timmen hela natten för att kolla att han andades, hemskt. Han har ramlat en gång till efter det, och senast igårkväll klättrade han upp på vardagsrumsbordet och satt och lattjade, ramlade såklart baklänges och slog än en gång i huvudet... som tur är dämpade mattan fallet denna gången. Man kan inte vara där hela tiden... det är omöjligt. Speciellt när dom börjar bli så rörliga och inte vill sitta still... Det händer ALLA mer eller mindre någon gång tror jag. Och vi är inga dåliga mammor, speciellt inte så som vi reagerar med tårar och skuldkänslor. Tänk om vi inte skulle bry oss alls, då skulle vi vara dåliga...
Vi gör så gott vi kan, hela tiden! Det är ett dygnet runt jobb att vara mamma, och vi kan inte alltid skydda våra små änglar...
Kram Sofie
Lottavännen!
Du är bara mänsklig och tro mig det kommer att hända fler gånger.
Det händer oss alla.
Om du undrar varför Emil är som han är:-)
Men du måste ju sova, ingen mänsklig varelse kan fungera utan sömn.
Kram Anette
Skicka en kommentar